Välkommen
Logga in
20 Maj 2020
Klassning av riskområden
SEK Svensk Elstandard
Klassningsstudier
Ansvaret för att klassning utförs åvilar föreståndaren eller, om sådan ännu inte är utsedd, den som svarar för verksamheten.
Klassning ska utföras av tekniker eller grupp av tekniker som är väl förtrogen med verksamheten och med funktionssäkerheten hos ifrågavarande utrustning och de explosiva varornas egenskaper samt med förmåga att allsidigt bedöma förekommande explosionsrisker. Klassningsstudier bör göras på ett tidigt stadium i planeringen av en anläggning och vid förändringar i verksamheten.
I fråga om laboratorier får föreståndaren efter riskbedömning besluta om att kombinera eller ersätta klassningen med särskilda villkor eller instruktioner.
Det är angeläget att anläggningar utformas så att riskområdena blir få och får liten utsträckning. Man bör dessutom sträva efter att riskområden huvudsakligen utgörs av zon med lägsta riskklass (E2 i stället för E1).
Klassningsfaktorer
För bedömning av olika konstruktionsalternativ med avseende på konsekvenser i fråga om klassning och materiel bör under arbetets gång fortlöpande samråd äga rum med sakkunniga inom klassningsområdet och med tekniker.
Klassningsplan bör utarbetas genom en systematisk analys mot bakgrund av nedan angivna faktorer.
För att underlätta upprättande av klassningsplan finns vissa typexempel. I de enskilda fallen måste dock alltid de lokala förhållandena beaktas.
Utsträckning av varje riskområde bedöms med hänsyn till egenskaperna hos hanterat ämne, hos riskkällan och hos omgivningen. Omfattningen av zonerna bestäms var för sig, beroende på de olika riskkällor som föreligger.
Utsträckningen av riskområdet bestäms huvudsakligen av följande faktorer:
- verksamhetens art, arbetsoperation
- typ av utrustning
- explosivämnestyp
- aggregationstillstånd och partikelstorlek
- explosivämnesmängd
- luftrörelser, ventilation
- rums- och omgivningsförhållanden.
Utsträckningen av riskområdet påverkas vanligen enligt följande:
- ökar med stigande explosivämnesmängd
- ökar med minskad partikelstorlek
- minskar med förbättrad ventilation
- ökar eller minskar med lokala förhållanden. Ett hinder kan t ex hämma ventilationen. En vägg kan begränsa spridningen.
Vid klassningen ska hänsyn tas till behov av sådana driftåtgärder som medför att slutna system öppnas för t ex filterbyte, underhållsarbete, tömning eller rengöring.
Vid klassning av riskområde bör framtida förändringar beaktas som kan innebära att riskområdet får en strängare klassning.
Om tillverkningsutrustningen är så utförd att explosivämnet kan frigöras, vilket är fallet för de flesta mekaniska installationer (apparater), är det nödvändigt att bestämma typ av riskkälla. Riskkällan kan vara primär eller sekundär. Detta bestäms utifrån definitionen i artikeln Riskkällor och riskområden.
Som exempel på primär riskkälla kan anges all öppen hantering av explosivämne där damm, vätska eller ånga kan avges i beaktansvärd omfattning till omgivningen och därvid förorsaka skador, om ämnet antänds. En primär riskkälla förorsakar som regel ett zon E1-område.
Exempel på sekundär riskkälla är ställen där explosivämne under normal drift inte sprids till omgivningen men där på grund av driftstörningar e d, som inte behöver vara av haveri- eller katastrofkaraktär, utsläpp kan ske. Sådan ställen kan vara flänsförband, mekaniska packningar, icke tättslutande lock e d.
Sedan riskkällan bestämts, är det nödvändigt att bestämma utsläppets storlek samt beakta andra faktorer som kan påverka zonerna och deras utsträckning.
Åtgärder i riskområde
Klassningsplan
Vid ändringar i hanteringen måste klassningsplan kontrolleras och eventuellt revideras med hänsyn till utförda ändringar. Även förändringar i arbetsrutiner m m kan påverka klassningen.
Vid hantering av explosiva varor kan spill, damm m m uppstå. Städrutiner ska finnas. Genom att samla upp spill, damm m m i lämpligt kärl minimeras riskområdet.
Damm ska om möjligt samlas upp där det bildas, t ex vid mekanisk bearbetning, och bortskaffas med t ex punktutsug till avskiljare.
Utrustning ska inte i onödan utsättas för beläggning av damm, sublimat e d från explosivämne.
Endast för verksamheten nödvändig utrustning ska installeras inom ett riskområde.
Redan vid projektering av nya anläggningar ska ovannämnda åtgärder beaktas.
Klassningsplan
Klassning ska dokumenteras i en klassningsplan. Av klassningsplan ska framgå:
- riskområdets indelning i zoner och deras utsträckning såväl horiontalt som vertikalt
- för zon E1 temperaturklass. Om denna är ET 2 ska även antändningstemperatur anges.
Klassningsplan kan utformas på flera sätt, t ex i tabellform eller som ritning i likhet med typexempel i avsnitt 6. Dessa exempel har med avsikt utformats olika för att visa olika möjligheter. Utmärkningen av zoner ska vara klar och entydig.
Ett sätt att märka ut zoner på en ritning är att i hörnen (av rum eller zonbegränsningslinjer) sätta rutor som anger E1, E2 eller E3, se t ex figur 1.
Underlag som använts för bestämning av respektive zon och dess utbredning, t ex hanterad mängd och typ av explosiv vara, ventilationssystemets utformning och ventilationsflöde, dokumenteras och sparas.
